Emmie Norman

Intervju med Emmie Norman

Vem är du? :)
Emmie var namnet som sagt. Jag fyller 18 i november, dock ett tag kvar, och bor i Eskilstuna. Jag är väldigt normal. Pedantisk. Frisk. och icke-rökare. Om jag fick beskriva mig med tre ord: Omtänksam, glad och snäll, passar nog ganska bra in. Till sommaren beger jag mig till Usa som utbytesstudent, vidgar mina vyer.
Hur ser en vanligt dag ut för dig just nu?
Ingen dag är den andre lik, men jag går i 2:an på Rekarnegymnasiet i Eskilstuna, inriktning företagargymnasiet. Där håller jag hus för det mesta under vardagarna. Mycket plugg, men annars jobbar jag, skrattar med mina underbara vänner och pussas med världens mysigaste kille :)

Varför ska personer följa din blogg?
För att få en inblick i hur det är att bege sig ut i världen, helt själv som 17-åring, som utbytesstudent. Jag vet själv hur många frågor jag har angående det mesta och i min blogg vill jag att de som är intresserade utav att åka som utbytesstudenter ska kunna få svar på många utav dom.

Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
Det har alltid varit min dröm, så länge jag kan minnas. Och nu ska jag äntligen få leva min dröm, även om jag faktiskt inte förstått det än. 

Hur funderade du när du valde USA? Regionsval?
Usa har alltid varit det självklara för mig. Ett tag var jag även inne på Australien, men att få uppleva high school i Usa är något jag bara kan göra en gång i livet. Till Australien ska jag också, men det behöver nödvändigtvis inte vara som utbytesstudent. Jag har inte gjort något delstatsval i och med att jag anser att det är viktigare att hamna i en bra familj jag trivs med. Vart den toppen-familjen befinner sig har inte så stor betydelse, det blir ett stort äventyr varsom!

Vilka är de största rädslorna nu innan du åker iväg?
Jag är inte rädd för mycket, men kanske det kommer längre fram, vad vet jag. En rädsla har jag dock och det är hemlängtan. I ena sekunden är jag jätte glad för att jag faktiskt tar chansen till att göra detta och vill bara åka med en gång. Men i andra sekunden vill jag bara stanna i tiden här och nu med mina nära och kära. Vad tänker jag med när jag lämnar dom frivilligt för ett år!? När jag är lite nere och får “hemlängtan”, fast jag inte ens åkt, och fast jag inte ens ska det förens om 6 månader, så försöker jag leva i nuet. Det löser sig säkert och klart man får hemlängtan, men det blir inte bättre utav att deppa. Dessutom finns det inget jag kan göra åt saken nu och det är lång tid kvar innan jag behöver bekymmra mig. OCH kunde det varit värre. Tänk på dom barn som inte har en familj eller vänner att få hemlängtan till, eller ens mat och vatten för att överleva. Som varje dag måste kämpa för sitt liv. Ja det kan faktiskt vara mycket värre!

Vad ser du fram emot mest när du tänker på ditt utbytesår?
ALLT! Eller kanske inte allt, men det mesta. Att få åka till ett annat land med andra kulturer, en helt annan miljö, bo i en familj och skaffa sig nya vänner och erfarenheter som jag kan ha nytta utav hela livet.

Vad längtar du efter just nu?
Min pojkvän. Som varit i Spanien. I 5 dagar…

Skriv en kommentar