My Hellqvist

Intervju med My Hellqvist

Vem är du? :)
Jag är en glad och lycklig tjej på 18 år. Som just nu är en utbytesstudent i en liten stad eller vad man ska kalla det på 19 000 invånare. Innan jag åkte iväg gick jag i tvåan på gymnasiet. Gick på tekniklprogrammet i en klass på fyra tjejer och 22 killar i min hemstad Uppsala. Trampolintränare på min fritid, vilket jag älskar. Gillar också att träffa mina vänner och umgås med dom, resa, träffa nya människor och massa annat. Detta borde skaffa er en liten bild om vem jag är. Juste jag älskar att dansa, det glömde jag att säga.

Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
Hmm… detta är en svår fråga. Vårterminen innan jag sökte sommaren 2009 så ville jag absolut inte åka. Min lärare sa till mig under mitt utvecklignssamtal att han tyckte jag skulle åka för att det skulle förbättra min engelska. Vilket han hade rätt i, men när han sa det skrattade jag och tvärnekade att jag skulle delta i ett utbytesår. Men sen så ändrade jag mig. Jag såg vilken chans jag fick i livet att uppleva ett år utomlands. Jag skulle förbättra mitt språk och utvecklas otroligt mycket som person. Få lära mig en ny kultur och få otroligt bra upplevelser. Och när jag insåg allt bra som ett utbytesår skulle föra med sig så bestämde jag mig för att åka iväg. Är otroligt tacksam för att jag åkte vill jag säga.

Hur funderade du när du valde USA? Regionsval?
Jag ville förbätta min enegslka så jag visste att jag skulle till ett engelsktalande land. Så det var USA, England som jag främst funderade på. Men kände att ett amerikanskt high school år skulle inte sitta helt fel. Sen så har jag också alltid velat åka till USA sedan jag var riktigt liten.
Jag kunde inte välja regionsval här i USA med min organisation. Dom frågade om jag hade några önskemål vart jag ville hamna på intervjun dom hade. Jag tyckte det viktigaste var att få en bra värdfamilj, så därför svarade jag att det inte spelade någon roll. Visst hade det vart skönt att hamna i något varmt område här i USA och slippa vintern haha. Men jag är otroligt glad att jag inte valde regionsval eller något liknande då jag inte skulle hamnat i den familj som jag har hamnat i nu. Trivs otroligt bra hos dom.

Vilka var de största rädslorna innan du for iväg?
1, Att jag skulle virra runt på flygplatsen i Chicago och missa mitt flyg till Indianapolis
2, Att jag skulle få sitta själv under första skollunchen.
3, Att jag inte skulle förstå eller kunna prata engelska under detta år
4, Inte skaffa några vänner

Var rädslorna berättigade?
Nej, det var dom inte. Jag tror jag oroade mig lite för mycket haha. Visst virrade jag runt lite på flygplatsen i Chicago och så, men frågar man så går det bra :)
Första skollunchen var ett koas för mig. Men jag behövde inte sitta själv iallafall
Och visst kunde dom förstå min engelska och jag kunde förstå dom hyfsat bra. Fick fråga om dom kunde repetera eller prata lite långsammare i början, men nu går det bra :)
Vänner är inget problem att få, bara du vill.

Var det enkelt att komma in i engelskan?
Engelska har aldrig varit mitt starkaste ämne. Jag har alltid vart den sämsta i klassen och så. Så jag trodde det skulle bli jättejobbigt med engelskan. Men nej, jag hade fel :) Visst var det lite stakigt i början och kan fortfarande vara enstaka gånger ibland nu. Fick i början orfta fråga om dom kunde prata långsammare eller repetera. Men nu tycker jag det flyter på bra. Tänker, drömmer, räknar automatiskt på engelska nu, så det känns som om det går bra. Och lättare och lättare blir det.

Vad är den största skillnaden mellan den svenska och amerikanska skolan?
Samma schema varje dag, vilket kan göra det lite enformigt. Men men… Vi har väldigt korta lektioner 50 minuter, så det är jag inte van vid att ha. I sverige har jag haft lektioner som vart över 3 timmar. Men det känns som om dagarna går fortare när man har korta lektioner så jag klagar inte. Här i USA så byter vi klasskompisar inför varje ämne. Vilket kan vara lite jobbigt i början då det är svårare att lära känna alla nya ansiketen. Men nu känns det rätt skönt, det finns så många fler personer att lära känna. Det är mycket läxor här i USA enligt mig, jag har läxor från ena dagen till den andra varje dag. Dock är läxorna mindre än dom svenska, så dom tar inte överdrivet lång tid.

Vad längtar du efter just nu?
Just nu längtar jag efter att kunna ge en kram till mina nära och kära hemma i Sverige.

Skriv en kommentar