Mitt liv innan mitt äventyr
Alla som ska åka iväg känner säkert igen känslan innan man anmälde sig. Du läser alla bloggar, chattar med andra som är lika peppade inför ett års äventyr som du och läser alla avdelningar på forumet om och om och om igen. Utbytesår är ditt liv, din framtid och snart även ditt förflutna. För varje dag blir du mer och mer inskolad i hur det är att vara utbytesstudent. Du har kanske redan kommit på dig själv med att ge råd till de som är iväg nu, du kan ju ändå allting om utbyten!
Vi spolar fram några månader. Intervjun är gjord, du är antagen och avgiften är inbetald. Nu finns det ingen återvändo, du ska iväg. Plötsligt märker du att du har missat något. Alla frågor som står undanskymda i sin egen sektion i ”Under året”. Det som inte många tar upp i sina bloggar, det som ingen annan utbytesstudent-to-be som du har pratat med hade känt av. Jag pratar naturligtvis om Trubbel. Mardrömshistorierna. Visst har man läst det, men har det sjunkit in? Problem med värdfamilj, area rep och hemlängtan verkar tillhöra det vanliga livet utanför Sveriges gränser. Varför skulle någon vilja utsätta sig för det? Och varför gör JAG det?! Hjälp, jag ångrar mig!!
Det är så här jag skulle vilja beskriva den första gången jag fick ”för-hemlängtan”. Jag längtade hem fast jag inte var iväg. Jag vågade inte åka, jag var rädd att jag skulle missa mycket, rädd för hemlängtan, för att inte få vänner, för allt! Det vände dock lika snabbt uppåt igen, då jag fick värdfamilj, som verkar helt underbar. Sen kom nästa dal. Igen, och igen. Trött på allt drama kom jag in i ett mellanläge, där besöken i forumet blev mer en vana än ett måste och jag insåg att ett liv utomlands inte är ett Utopia, utan mitt vanliga liv- med ett nytt språk, en ny kultur och en ny omgivning. Att jag får klara av mina problem på samma sätt som jag tacklar dem hemma. För om några månader står jag där, på Schwechat flygplast utanför Wien. Snart kommer en YFU-representant möta upp mig. Kommer jag att vara supertaggad, neutral eller rädd för allt runt omkring mig? Jag tror mer på de senare. Det var ett tag sedan jag insåg att ett utbytesår inte var en dans på rosor, utan ett år av feta motgångar men där medgångarna ger 100 gånger mer. För vem kommer ihåg baksmällan när man varit på sitt livs fest?
har ju bara kommit till första delen i min resa, men allt stämmer verkligen!!