Utbytesstudent i Argentina
Namn: Emilia Wiik
Land: argentina
Region/stad/stat: Aguilares
Utbytesår: 2006/07
Organisation: YFU - Youth For Understanding
Varför bestämde du dig för att göra ett utbytesår och varför valde du ditt värdland?
En kväll i juli 2005 satt jag och pratade med en kompis om hur trött jag var på allt, och han tyckte att jag skulle åka utomlands i några månader. Där och då bestämde jag mig för att åka på ett utbytesår. Jag sa det till min mamma direkt och hon tyckte att det lät jättebra. Ett år senare åkte jag.
Först tänkte jag åka till Australien, där hade min kompis nämligen varit. Sen tänkte jag på Italien, Kina, Japan, Tyskland, Brasilien, Nya Zeeland och säkert fem andra länder, innan jag bestämde mig för Argentina. Varför? Det kändes rätt. Det ligger långt bort, har en kultur jag inte kände till alls och ett språk som var helt nytt för mig.
Hur förberedde du dig för utbytesåret innan du åkte?
Förutom att läsa allt material jag fick från YFU och åka på förberedelselägret i Stockholm förberedde jag mig mest genom att inte jobba sommaren före, utan umgås så mycket med min familj och mina vänner som möjligt. Annars tyckte jag det var svårt att förbereda mig, jag såg bara till att vara så öppen och fri från förväntningar som möjligt. Nervositeten höll jag nere genom att tänka att även om jag hade ett kasst år skulle jag i alla fall växa som person och lära mig spanska flytande.
Innan du åkte vad var det du kände dig mest nervös/rädd för och vad såg du fram emot?
Mest rädd var jag för att inte förstå något alls, för att gråta mig till sömns om kvällarna för att jag inte fick några vänner eftersom jag inte kunde prata med någon. Så blev det inte alls, jag hade inte behövt oroa mig! Det jag såg mest fram emot var att uppleva en massa nya saker och få nya erfarenheter, att utvecklas.
Kan du beskriva din första månad med ett ord?
Överväldigande
Hur såg din värdfamilj och hemstad ut?
Familjen Guarino består av en pappa som jobbar på en sockerfabrik, en mamma som är hemmafru och jobbar volontärt i en bokhandel, och fem syskon; min jämngamla syster och jag, en två år äldre bror, en fyra år äldre och en sex år äldre syster. Och så hunden, Roko, som kissar inomhus och skäller hela tiden.
Min argentinska hemstad Aguilares är liten, med kanske 40.000 invånare. Centrum är pyttelitet, och där brukade vi sitta och dricka cola utanför kiosken om eftermiddagarna. Mitt i stan finns också en plaza, ett torg, med en massa träd och bänkar. Där hängde vi i någon timme efter skola varje dag, innan vi gick hem för att äta lunch. Längs med gatorna i centrum växer apelsinträd. Det är en mysig småstad, som alla ungdomar där vill bort ifrån, men som jag alltid drömmer om att åka tillbaka till.
Märkte du några skillnader mellan skolan i Sverige och skolan i din värdland?
Ja, verkligen! Vi hade skoluniform (vit skjorta, röd slips, blå pullover, röd kjol, blå knästrumpor, svarta skor), korta skoldagar (från kvart i åtta till lunch), palmer på skolgården och sommarlov från slutet av november till början av mars. Idrott hade vi på en betongplan klockan sex på torsdagar, eftersom det var för varmt tidigare på dagarna. Skolkade man ringdes föräldrarna upp, och gjorde man det för många gånger kunde man bli avsängd från skolan. De formella reglerna var ganska hårda, men få följde dem. Killarna brukade kasta krita på varandra på lektionerna medan tjejerna ritade stora hjärtan i sina kollegieblock, och en gång satt en klasskompis instängd i ett skåp en hel lektion, som en kul grej.
Vad i den kulturella traditionen i ditt värdland var extra minnesvärd?
Att allt är så socialt och kärleksfullt. Både julafton och nyår handlar om att umgås med alla man tycker om. Varje dag handlar egentligen om att umgås med dem man tycker om. Mina vänner och jag satt ofta under ett apelsinträd på en trottoarkant utanför någons hus och fikade i flera timmar. Och att folk är så givmilda. Hur lite de än har är de alltid beredda på att dela med sig av det. Jag vet att jag har sovplats i nästan vilken argentinsk stad som helst, eftersom jag alltid känner någon som känner någon annan som inte skulle tveka på att ställa upp och hjälpa till. Det är det jag älskar med den argentinska kulturen och det argentinska folket.
Vilken mat från ditt värdland saknar du mest?
All min värdmammas och mina bästa vänners mammors mat! Empanadas, gnocchi (som stavas ñoqui!), bombitas de papa, olika grytor, grillat kött… Och brödet vi åt till fikat på eftermiddagarna, som heter ”pan de grasa”, eller ”bröd med fett”, som gamla gummor sålde längs vägkanterna. Och alla tårtor, de argentinska tårtorna är nog de godaste jag någonsin smakat, trots att jag egentligen inte ens gillar tårtor.
Hur tror du att ditt utbytesår fick dig att utvecklas?
Sen mitt utbytesår känner jag att jag kan klara av nästan vad som helst, jag vågar mycket mer. Har jag klarat av att åka ensam till andra sidan jorden för att bo i en främmnade familj i en helt främmande kultur med ett främmande språk, så klarar jag nog det mesta. Jag har också blivit mer insiktsfull om och tolerant mot olikheterna bland människor runt om i världen. Det var nog nyttigt att tillbringa ett år i tredje världen, hur hemskt det än låter, men det gav mig många nya insikter. Mina värderingar förändrades, och jag lärde mig att uppskatta mycket mer här i livet. Dessutom blev jag mer trygg i mig själv också, vilket jag uppskattar mycket.
Har du några råd till dem som funderar på att bli utbytesstudent?
ÅK!!! Har du någon gång funderat på att åka som utbytesstudent så gör det! Jag har aldrig hört någon ångra ett år utomlands. Det man får är så otroligt mycket mer än det man skulle kunna “förlora”. I slutändan handlar det om ett enda år, som berikar hela livet. Dessutom skulle jag också vilja be alla som funderar på att åka till USA att tänka en gång extra. Jag menar inte att det är något fel på att åka till USA, jag tror att det är grymt det också, men många väljer det eftersom USA är det första de tänker på, och för att det känns tryggast så. Men det är värt att tänka över möjligheterna, som är många. Det är häftigt att komma hem igen och kunna ett helt nytt språk flytande och ha erfarenhet av en kultur som få svenskar känner till så mycket om.
