Axel Ericsson

Intervju med Axel Ericsson

Vem är du?
Hej! Jag är Axel. Nybliven 18-åring som än så länge bor i Falkenberg på den svenska västkusten, med mina föräldrar och mina tre yngre syskon. Snart så har jag avverkat två av tre år på teknikprogrammet, där jag trivs bra. Men innan jag ger mig på det sista året så tänkte jag ta lite ledigt och flyga till USA. Den 7 augusti börjar resan som så småningom kommer att leda till Alabama, där jag ska spendera mitt utbytesår.

Hur ser en vanligt dag ut för dig just nu?
Det är svårt att beskriva hur en vanlig dag ser ut när det bara är tre ”riktiga” skoldagar kvar innan avslutningen. Kortfattat så är jag väl en vanlig gymnasieelev. Vaknar, äter, pluggar, äter, pluggar, äter, sover…

Varför ska personer följa din blogg?
Jag har ingen tidigare erfarenhet av att driva blogg, men jag har övat stenhårt sedan i augusti och jag tycker att jag har kommit igång bra. Jag uppdaterar regelbundet och undviker uppehåll.

Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
Det var insikten om att det är ”nu eller aldrig” som fick mig att ta beslutet, visst, det går att genomföra delar av högskolestudier eller liknande utomlands men det blir aldrig samma sak som ett år på amerikansk high school med en värdfamilj.

Hur funderade du när du valde USA? Regionsval?
Jag övervägde aldrig något annat land än USA, jag var ute efter ett engelsktalande land och USA tilltalade mig. När man åker med AFS så får man välja en utav fem olika inflygningsflygplatser och sedan så blir man placerad i någon av de delstaterna som hör till flygplatsen. Valet var jättesvårt, men till slut så valde jag New York-regionen, med motivationen att ”västkusten kan jag åka till på semester”.

Vilka är de största rädslorna nu innan du åker iväg?
Hela grejen är väldigt surrealistisk och det är svårt att ta in, att snart så sitter jag där, med tryggheten bakom mig. Om jag ska säga något så är jag väl som de flesta andra nervös inför att börja en ny skola utan kompisar, men jag tror absolut att det löser sig och det är inget som jag går omkring och oroar mig för i dagsläget.

Vad ser du fram emot mest när du tänker på ditt utbytesår?
Känslan av att stå på egna ben, klara mig själv.

Vad längtar du efter just nu?
Att få åka! Få träffa min värdfamilj för första gången och se hur allting är! Men först längtar jag efter att få ha en grym sommar med alla härliga vänner :)Jag började fylla i formuläret kvällen innan jag fick min värdfamilj presenterad för mig, så jag fick redigera den här frågan lite… Just nu så ser jag fram emot AFS:s förberedelseläger och att bli klar med mitt visum, men självklart så ser jag även fram emot avresedatumet. Vilket äventyr det ska bli!

Skriv en kommentar