Beatrice Krig

Intervju med Beatrice Krig

Vem är du? :)
Jag är en glad och öppensinnad tjej på 17 år som läser andra året på Samhällsprogrammet (inriktning samhäll). Jag gillar att träna, umgås med mina vänner och spela basket. (Spelar dock tyvärr inte “på riktigt” i något lag eller så.) Jag älskar att få resa och prova på nya saker, jag har höga ambitioner och kanske lite för många drömmar.

Hur ser en vanlig dag ut för dig just nu?
En vanlig dag såhär strax före sommarlovet försöker jag fånga dagen och solljuset så mycket som möjligt, spenderar mycket tid med vänner i parken eller på basket/fotbollsplanen (när jag inte tar tag i det sista skolarbetet för den här terminen, vill säga). Smygstartar så att säga sommarlovet lite sådär. Går även runt och dagdrömmer om USA och längtar efter en placering.

Varför ska personer följa din blogg?
Jag skriver blogg dels för min egen skull, för att kunna se tillbaka på utbytesåret och mina tankar/förberedelser/förväntningar innan, men även för att dela mina upplevelser och tankar med vänner och familj och andra likasinnade; såväl utbytesstudenter som blivande sådana.
Andra bloggar skrivna av utbytesstudenter har för mig varit en stor inspirationskälla då jag får ta del av deras erfarenheter och så vidare. Jag tycker man får en bättre uppfattning om livet som utbytesstudent såhär innan genom att läsa om deras liv, och det är allmänt spännande att höra vad de får göra. Jag hoppas att någon kanske hittar min blogg och kan tänka likadant om den.

Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
När jag var yngre fick jag höra om min bästa väns 3 äldre syskon som varit iväg till USA som utbytesstudenter. När jag var 13 frågade jag pappa vad det egentligen innebar. Han berättade och jag minns hur jag blev alldeles pirrig i magen och glad och kände att det där ville jag också göra! Han sa att det kunde jag få göra, om jag verkligen ville. Då gick jag bara i sjuan, och jag minns att jag tänkte att “det där kommer jag aldrig våga”. I 4 år har jag funderat kring det, och taggat.

Tanken på vilket äventyr det skulle innebära; att åka iväg helt själv till ett främmande land, få bo i en amerikansk familj och uppleva det riktiga amerikanska livet, gå i high school och känna the high school spirit. Uppleva och lära känna det genuina USA på riktigt, från rätt perspektiv och inte bara genom filmer/teveserier. Med risk för att låta lite töntig och naiv; jag har tänkt att vågar jag det, tar jag det steget, då finns det inte mycket som kan stoppa mig sedan.

Hur funderade du när du valde USA? Regionsval?
Jag var även sugen på Australien, Nya Zeeland och Kanada. Men så tänkte jag att alla de här länderna är länder jag vill besöka, och det har man kanske tid med senare i livet. USA kändes stort, mångkulturellt och spännande. (Dessutom var det billigast, hehe.) Jag velade länge kring huruvida jag skulle göra regions/delstatsval eller inte.
Till en början ville jag hamna i norra USA, för att det kändes som att folk där är väldigt jordnära och öppensinnade. Men sen ville jag hamna på något varmt ställe, så det slutade med att jag önskade Kalifornien, Arizona och sist Nevada. Såhär i efterhand känner jag att det inte spelar någon roll alls.

Vilka är de största rädslorna nu innan du åker iväg?
Jag är lite nervös inför första skoldagen. Vilka jag ska sitta med på lunchen (på mitt infomöte med Explorius pratade de om en kille som helt seriöst ätit lunch på toaletten de 3-4 första dagarna, trodde sånt bara hände i filmer som Mean Girls..). Att det ska bli svårt att hitta vänner.

I övrigt är jag mer nervös över/stör jag mig mer på att komma tillbaka och att “hamna ett år efter”. Det som tar emot mest är att inte kunna ta studenten tillsammans med alla mina vänner.

Vad ser du fram emot mest när du tänker på ditt utbytesår?
Att få gå i high school och känna the spirit, delta i alla roliga aktiviteter. Att få uppleva den amerikanska kulturen med allt vad det innebär. Att få en massa nya vänner förhoppningsvis, och spännande erfarenheter. Att få en extrafamilj. Att se hur jag utvecklas och lär mig lita mer på mig själv, förutsatt att jag klarar av de här 10 månaderna i ett annat land alldeles på egen hand.

Vad längtar du efter just nu?
Min placering! Att få lära känna min blivande värdfamilj. Är jättetaggad, glad och nervös. Går lite som på moln och reagerar överdrivet glatt på varje mail/brev som jag ser är från Explorius. Går upp i varv nästan varje gång ett 08-nummer ringer.

Skriv en kommentar