Emma Maria Areback

Intervju med Emma Maria Areback

Vem är du?
Jag heter Emma, är 17 år och bor i utkanten av Göteborg. Jag studerar vid Mikael Elias gymnasium i Göteborg med inriktning ekonomi och sysslar med lite ovanliga saker på fritiden. På fritiden tränar jag Capoeira, en brasiliansk kampsport men även en dans, sysslar med design, musik och umgås med vänner.
Detta säger inte mycket om mig, men en liten idé om vem jag är kanske ni får ;)

Hur ser en vanligt dag ut för dig just nu?
Morgontrött som jag är måste jag ha massor av tid på morgonen, därför vaknar jag ofta 2 timmar innan jag måste gå hemifrån till skolan. I skolan tar jag det lugnt, pluggar och sedan efteråt umgås jag med mina närmsta eller drar och tränar Capoeira. Jag kommer hem sent från träningen, somnar och vaknar nästa morgon!

Varför ska personer följa din blogg?
Till skillnad från de allra flesta utbytesstudenter ska jag inte åka till USA, detta gör att min vardag inte alls kommer att se ut som andra utbytesstudenters. Jag kommer tillbringa mitt år i en helt annan kultur, ett helt främmande språk (fast än jag redan kan en del) och med helt annorlunda människor. De som följer min blogg kommer få se lite mer av den Brasilianska kulturen och sättet att leva skiljer sig i det otroligt varma men underbara landet.

Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
Jag var vintern 2011-2012 i Brasilien och fick då en smak av den härliga kulturen. Jag var där för att träna Capoeira med min Capoeira grupp CAPOEIRA BOA VONTADE och fastnade för det mesta av landet. Jag började bli mer och mer intresserad av sporten och med tiden växte drömmen om att verkligen bo i landet och lära mig språket helt. För tillfället kan jag förstå en del portugisiska, men är långt ifrån att prata flytande.

Hur funderade du när du valde värdland? Regionsval?
För mig var det inget val, om jag skulle utomlands var det Brasilien som gällde. Det som var den stora frågan för mig var om jag skulle ha möjligheten att åka. Dyrt var det, mycket jobb och alla sparpengar ryker men det är det värt!
Anledningen till att det var så självklart att jag skulle till Brasilien var mitt intresse för Capoeira. Capoeira i Brasilien och i Sverige går inte att jämföra, det är en helt annan känsla och någonting jag verkligen vill känna igen. Sedan handlar det mycket om min “crush” på portugisiska som dom pratar i Brasilien. Helt underbart språk som jag försökt lära mig och som jag lärt mig mycket av, men som jag vill kunna prata flytande.
Eftersom jag har valt att åka till Brasilien, ett land som inte många utbytesstudenter väljer att åka till, så hade jag inte möjligheten att välja vilken del av landet jag ville bli placerad i. Jag skrev mycket i min ansökan om hur jag skulle vilja bli placerad i de soliga delarna i norr, men blev inte jätte besviken att jag blev placerad långt ifrån havet.

Vilka är de största rädslorna nu innan du åker iväg?
Att folk kommer sakna mig för mycket, speciellt min familj.
Att jag inte kommer känna att jag klickar med min familj.
Att jag inte kommer passa in med min klass i Brasilien. Jag ska gå i en klass där de är yngre än mig och eftersom jag ofta umgås med folk som är äldre än mig kanske jag känner mig för gammal.

Vad ser du fram emot mest när du tänker på ditt utbytesår?
Att bli bättre på Capoeira. Att få en ny kultur. Att lära mig portugisiska. Att få nya vänner.

Vad längtar du efter just nu?
Jag längtar efter att märka att min Capoeira och portugisiska blir bättre och känna att jag fått nya underbara vänner i ett helt annorlunda land.

Skriv en kommentar