Fanny Forsgren Vickhoff

Intervju med Fanny Forsgren Vickhoff

Vem är du?
Jag är en tjeja på 17 år som jämt har ett smiley face tryckt i ansiktet. Vänner och familj betyder allt för mig.
Fotografering, musik, resor, fester, kläder, konstskapande, träning och allt som hör där till, är väl det jag sysslar med.
Född i sommarstaden Halmstad, flyttade för ett par år sedan med min äldre bror och föräldrarna till festivalstaden Borlänge, i Dalarna.
Jag har pluggat ett år naturvetenskap, på en skola som jag älskar med underbara vänner.
Nu rymmer jag från mitt vardagliga liv till ett av mina största äventyr!

Hur ser en vanligt dag ut för dig just nu?
Befinner mig just nu i Australien under min andra månad, och det är himla annorlunda från hur jag brukade ha det i Sverige.
Klockan ringer vid 8, på med skoluniforms- kjolen, pikén och jumpern. Äter “breaki” med min host brother, en kelande katt och en slickande hund.
Tar cykeln till skolan, om inte min host dad erbjuder skjuts. Skolklockan ringer vid 9 och jag tar kurs mot en lektion, som kan vara allt från physical education och Studio art, till Outdoor education och matte. Lunchen består utav en smörgås och en frukt. Skolan avslutas 15.15, då tas det en promenad med vänner från skolan till “The Street”, eller så gå jag på basketboll träning.
På kvällen lagas det mat med min host family och kring köksbordet diskuteras det om allt möjligt.
Om det finns tid sitts det lite framför facebook, chattar med svenska nyvakna vänner och nya australiensiska vänner innan läggdags.

Varför ska personer följa din blogg?
Om du vill följa ett äventyr på andra sidan jorden, med mer bilder och mindre text, bli inspirerad och få en blick i en utbytesstudents liv, så ska du klicka in på min blogg!

Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
Min mardröm är att fastna på samma ställe, det finns så otroligt mycket att se i världen och jag ska INTE gå miste om något! Don’t let your dreams be dreams!

Vilka var de största rädslorna innan du åkte iväg?
Jag var rädd att skolan skulle vara för svår/sträng och att människor inte skulle vara intresserad utav mig. Såklart så funderade jag över vad familjen skulle tycka om mig och hur jag skulle passa in i deras livsstil. Det fanns några rädslor över att jag skulle tappa mig själv, för att jag inte skulle kunna uttrycka mig som jag ville. Men jag var även rädd att maten skulle smaka illa, att jag skulle bli tjock och att det skulle hända något hemskt hemma.

Var rädslorna berättigade?
Jag oroade mig en hel del i onödan. Jag ser skolan som mer “laid back” och i storsätt ALLA vill lära känna mig. Personer är intresserade av Sverige och vill lära sig ord (hur nödvändiga orden är.. är en annan historia). Familjen kändes rätt från första mötet och jag trivs super bra med dom! Maten smakar gött, har provat på nya saker som pumpa och pudding.. och vikten kommer utan tvekan förändras mer eller mindre. Jag hade problem att uttrycka mig i början, men jag kommer definitivt inte att tappa mig själv!

Vad längtar du efter just nu?
Just nu längtar jag efter shorts väder, en Magnum Infinity och första steget i Sydney.

Kommentarer