Jessica Ekberg

Intervju med Jessica Ekberg

Vem är du?
Jessica heter jag och är en glad och äventyrssugen 18-åring från Stockholm. Har precis avslutat andra året på Södra Latins gymnasium med språkinriktning och ser fram emot att byta den svenska vardagen mot någonting helt nytt och annorlunda i tio månader. Jag älskar att fotografera, skriva, resa, dansa och umgås med vänner och familj.

Hur ser en vanligt dag ut för dig just nu?
Jag kliver upp runt halv sju helt yrvaken men pallrar mig ändå upp för att äta den goda frukosten som väntar. Sedan tar jag bussen till jobbet. Just nu sommarjobbar jag på en förskola på vardagarna och jobbar på mitt andra jobb på helger. Så leker och gosas lite med barnen innan jag slutar vid tre-fyra tiden. Sedan kommer jag hem och njuter av att inte behöva tillbringa kvällarna med att plugga längre nu när skolan är slut, tränar, tittar på film och träffar vänner. Kort sagt försöker jag och mina vänner göra det mesta av tiden jag har kvar här i Sverige innan jag åker.

Varför ska personer följa din blogg?
För att jag självklart alltid försöker skriva en så bra blogg som möjligt. Dessutom är detta ett sätt för mig att kombinera tre saker som jag gillar, nämligen skriva, fotografi och USA. Och jag älskar tanken på att ha detta som min USA-dagbok som jag sedan kan titta tillbaka på. Jag ska försöka uppdatera oftare än bara några gånger i veckan med både text och en massa bilder eftersom det är ett himla bra sätt för min familj och vänner att följa mitt år och även alla de som är intresserade av att få veta hur en utbytesstudents amerikanska liv verkligen ser ut. Jag kommer att skriva om roliga och jobbiga saker, inte försköna någonting utan verkligen hålla det så verkligt som möjligt. Sedan har jag skrivit och kommer skriva fler användbara tips till blivande eller de som funderar och hoppas på att bli utbytesstudenter om ansökningsprocessen, brevet och fotoalbumet till värdfamiljen, stipendier, hur man övertalar föräldrar, värdfamiljspresenter, packlista osv. Skriver även en del om andra saker som jag brinner för t.ex. jämställdhet, våldsoffer, fattigdom och miljön.

Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
Jag har alltid varit fascinerad av USA och ända sedan åttan har ett utbytesår hängt med i tankarna. Ända tills för ett halvår sedan var det dock någonting jag inte trodde skulle bli verklighet. Men nu när det är bestämt och jag räknar ner dagarna till avresa har jag aldrig varit så livrädd men samtidigt så förväntansfull inför någonting i hela mitt liv.

Hur funderade du när du valde USA? Regionsval?
Att åka till just USA har alltid varit ett självklart val för mig. Finns så mycket spännande med deras kultur som jag ville upptäcka. Att skapa mig ett alldeles eget amerikanskt high school liv kändes bara som en möjlighet jag inte ville eller kunde missa. Jag valde inte regionsval för att jag i ärlighetens namn inte ens visste var jag ville hamna och jag ville inte begränsa mig på något sätt.

Vilka är de största rädslorna nu innan du åker iväg?
Rätt mycket faktiskt. Först och främst att säga hejdå till alla här hemma är någonting jag går och tänker på alldeles för ofta just nu. Sedan att jag inte kommer att komma överens eller trivas med min värdfamilj, behöva byta värdfamilj, att det kommer vara svårt att få kompisar eller att jag kommer få himla mycket hemlängtan.

Vad ser du fram emot mest när du tänker på ditt utbytesår?
Allt! Finns så otroligt mycket spännande jag ser fram emot med utbytesåret, upplevelser som High school med allt det innebär, skaffa amerikanska vänner, valentine’s day, halloween, prom, graduation men även saker som att prata mitt favoritspråk hela dagarna, växa otroligt mycket som person och bara skapa ovärderliga minnen.

Vad längtar du efter just nu?
Först och främst att få värdfamilj och placering. Denna olidliga väntan kräver verkligen en rejäl dos tålamod. Sedan soft landing camp tillsammans med andra utbytisar i New York och att sedan äntligen få börja mitt äventyr som jag gått och längtat efter och hoppats på i flera år. Känns så härligt ändå att efter allt kämpande konstatera att vill man så kan man!

Skriv en kommentar