Johanna Kylberg

Intervju med Johanna Kylberg

Vem är du? :)
Oj, bra fråga… Hm, jag är en glad och aningen galen, musikälskande, konstant sjungandes, utåtriktad, knäpp, social och egentligen helt vanligt tjej på sexton år (född 94) som bor I Täby norr om Stockholm.  Jag älskar att träffa nya människor, resa, vara kreativ på alla möjliga sätt och vis, prova på nya grejer. Finns väl massvis med mer att säga, men det där borde ge er en liten bild om vem jag är i alla fall.

Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
Det finns massor av anledningar till att jag vill åka som utbytesstudent. Jag vill prova på något nytt. Jag vill uppleva en ny kultur. Se världen och livet från ett annat perspektiv. Jag vill träffa massa nya människor. Jag vill lära mig mer om mig själv, växa som person. Jag vill göra något annorlunda, något nytt, något som inte är som något annat jag någonsin gjort förut. Jag vill åka på mitt livs äventyr. Och så är jag så galet trött på gråa, tråkiga lilla Sverige. Inte för att jag inte älskar Sverige, men jag vill se mer! Jag är trött på vardagen här borta, jag behöver omväxling!

Hur funderade du när du valde USA? Regionsval?
Det har liksom alltid varit en självklarhet att USA, det är dit jag ska. Visst har jag kanske någon gång då och då låtit tankarna vandra iväg till drömmar om andra länder, exotiska, annorlunda länder jag aldrig besökt, men nej. Jag har varit säker från början. Jag var i USA för första gången i mitt liv sommaren 2007 då jag spenderade två veckor i Florida med familjen. Det var då jag blev helt kär. Sedan dess har jag varit i USA ytterligare fem gånger. Det är något särskilt med det landet, som fångat mitt hjärta. Människorna, platserna, kulturen, allt. Regionsval har jag inte bestämt mig för om jag ska göra än. En del av mig vill välja någon varm del av USA, eller något av de älskade ställen jag varit på, så som Florida eller Kalifornien. En annan del av mig vill bara strunta i att välja och låta ödet bestämma var jag hamnar. Jag tror det blir toppen var jag än hamnar.
       
Vilka är de största rädslorna innan du åker?
Jag är jätterädd. Helt skräckslagen. Men det är mest sådan där skräckblandad förtjusning, ni vet. På något sätt en bra rädsla. För tänk vad hemskt det vore egentligen, om jag inte vore livrädd för att lämna min älskade familj och mina fantastiska vänner i nästan ett helt år. Jag är rädd för att sakna dem något alldeles fruktansvärt. Jag är rädd för att inte passa in där jag nu kommer att hamna. Jag är rädd för att inte trivas i värdfamiljen. Jag är rädd för att inte få några vänner. Jag är rädd för att ha svårt att anpassa mig till nya vanor, en ny kultur. Rädd för att bara äta massa amerikansk mat och bli jätte tjock, haha. Nej men jag är rädd för det mesta, men jag tror att det är så det ska vara. Det gör det ju lite sådär spännande. Och det måste det ju vara, spännande.

Var rädslorna berättigade?
Har inte åkt än, så vi får la se det om nått år eller så.

Var det enkelt att komma in i engelskan?
Som sagt, jag har ju inte åkt än. Men jag är inte rädd för att det ska bli något problem. Jag studerar på engelska redan nu och pratar det hela dagarna i skolan och har flera vänner som inte pratar svenska.

Vad längtar du efter just nu?
Jag längtar efter att det här äventyret ska ta fart på riktigt. Vill gå på intervju, fylla i massa ansökningar, ta det slutgiltiga beslutet om att faktisk åka, göra det definitivt. Jag längtar efter sommaren. Jag längtar efter att få åka iväg.

Kommentarer