Josefin Sars

Intervju med Josefin Sars

Vem är du? :)
Jag är Josefin, en glad 17-åring från Borlänge som just nu (2010-2011) befinner mig i Oklahoma, USA. Jag lever i min dröm och älskar livet här borta på andra sidan Atlanten.

Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
Jag ville ut på mitt eget äventyr. Min pappa har varit utbytesstudent så jag har alltid vetat att möjligheten fanns. Efter en semesterresa runt i USA sommaren 2009 kom tanken upp igen och jag beställde hem kataloger från olika organisationer. Det hela gick ganska fort, jag valde Explorius och redan i augusti 2009 gick jag på den första intervjun.

Hur funderade du när du valde USA? Regionsval?
USA var självklart för mig, tvekade inte en sekund på att det var dit jag ville. Jag ville också gärna till lite varmare delar så jag valde södra regionen men gjorde inget delstatsval för jag ville inte låsa min ansökan för mycket. Nu bor jag här i Oklahoma i södra USA och har det helt underbart!

Vilka var de största rädslorna innan du for iväg?
Jag var jätterädd över att inte trivas hos familjen eller att få några kompisar.  Hemlängtan var också en stor rädsla, ett år utan familjen är en lång tid och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på det.

Var rädslorna berättigade?
Inte alls, jag har haft en sådan otrolig tur med värdfamilj och allt annat! Från första mötet på flygplatsen har det känts så bra med familjen. Tack vare att jag trivs så bra har jag inte haft hemlängtan alls hittills, saknar såklart alla där hemma i Sverige men jag vill absolut inte åka tillbaka till Sverige nu! Att få riktiga kompisar kan däremot vara lite svårare. I början är alla jättenyfikna på the Exchange student, och om man inte redan då är social och pratar med alla och sedan fortsätter med det kan det bli svårt. Jag pratade, pratade och höll kontakten med många av de nya jag träffade, det hjälpte mig väldigt mycket! Det gäller att vara utåtriktad och våga prata med folk man inte känner, tack vare det har jag fått vänner här.

Var det enkelt att komma in i engelskan?
Det var ganska så lätt. Den första tiden var det såklart lite ovant och jag översatte från svenska till engelska och sen tillbaka till svenska igen i huvudet. Det blev lättare och lättare för varje dag och nu, efter 2 månader pratar jag snabbt och lätt på engelska.

Vad är den största skillnaden mellan den svenska och amerikanska skolan?
Absolut svårighetsgraden! I Sverige är det mycket att man ska tänka själv, dra egna slutsatser, analysera och så vidare, det behövs inte alls här.  På min skola är allt multply-choice, true or false eller para ihop svaren. Schemat ser också annorlunda ut, jag har samma lektioner varje dag hela året, inte som i Sverige då schemat ser olika ut för olika dagar. Sen har vi ju såklart HIGH SCHOOL SPIRIT! Inför varje football game blir alla crazy och klär sig eller till och med målar sig helt i skolfärgerna, hela skolan får en sådan stark sammanhållning tack vare det här.

Vad längtar du efter just nu?
En stor påse svenskt lösgodis, svensk mellanmjölk och min familj!

Skriv en kommentar