Linnea Sjöberg

Intervju med Linnea Sjöberg

Vem är du?
Jag är en sjuttonåring som för tillfället skulle befunnit sig på Midgårds skolan i Umeå för att läsa andra året Arena – Kultur och Media, men istället inhalerar brittisk kultur på andra sidan Nordsjön.

Hur ser en vanligt dag ut för dig just nu?
Vaknar runt 07; jag och min värdssyster går som i stafett mellan köket, badrummet och spegeln i vårt rum, helst utan att prata med varandra innan frukost inkasserats. Går till skolan på cirkus en halvtimme och läser två ämnen varje dag, morgonen ett tre timmars-pass och eftermiddagen har två. Spenderar den resterande tiden out and about runt om i staden; kaffedrickande, fönstershopping, upptäcker nya platser med kameran.

Varför ska personer följa din blogg?
Det finns så många bloggar om the US, när jag själv funderade på att åka satt jag länge och letade efter något om England – utan vidare resultat, så detta blir ännu ett alternativ. Mina vänner berömmer ofta min blogg över mängden bilder och det faktum att det inte är så mycket text att man får magsår; skulle säga att det är en perfekt balans in my humble opinion!

Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
Sedan jag var en sådär elva år har jag suttit och suktat över diverse kataloger om utbytes år, jag var givetvis alldeles för ung då. Men har sedan dess egentligen bara varit en tidsfråga, en sådan här chans kommer bara en gång i livet – så varför inte? Visste att jag skulle ångra mig så om jag inte tog den. Och en paus från gymnasiet och betygshets kändes inte alls fel.

Hur funderade du när du valde värdland? Regionsval?
Tyckte att USA kändes alldeles för mainstream, och man kunde ju end:a up vart som helst i ett sådant massivt land. När jag var 15 åkte jag dock till London för en två veckors språkresa och vart helt kär i hela London-grejen med röda bussar, phoneboots och Brick Lane’s alla second hand butiker, England har dessutom en fantastisk musikkultur så chansen att se bra band live var också lockande. Valde England som regionsval över Skottland och Wales, främst eftersom de har sådana grova accents. 

Vilka var de största rädslorna innan du for iväg?
Mest av allt försökte jag nog att inte tänka så mycket på avresa, även om jag haft en nedräkning av dagar sedan April. Var ena stunden livrädd, tänka ”vad fan har jag gett mig in på?” för att sekunden efter knappt kunna bärga mig att bara flyget och låta äventyret ta sin början. Men mina främsta rädslor var väl att jag och min värdsyster från Finland inte matcha varandra då vi skulle dela rum, eller inte passa in med familjen.

Var rädslorna berättigade?
Det skulle jag inte påstå; själva upplevelsen är inte alls var EF utgett när det gäller värdfamiljer i vårat område. Men jag är extremt glad över att ha min värdsyster och de kontakter jag skapat. Vi är som en egen liten familj här, och det har hindrat mig från att känna särskilt mycket hemlängtan överhuvudtaget. Måste dock säga att veckan efter att en vän från Sverige varit och hälsat på kände jag otroligt stark hemlängtan all of a sudden, kan vara värt att tänka på. 

Vad har varit det bästa med ditt utbytesår såhär långt?
Definitivt ”EF language and culture camp” som jag var på två veckor i Augusti, innan hela äventyret bröt loss. Mötte sådana underbara personligheter och vi alla connect:ade väldigt snabbt då vi alla var i samma situation, på ensam fot i ett nytt land i tio månader.

Vad längtar du efter just nu?
Faktiskt lite grann efter sol som smälter istappar så det droppar från hustaken (sedan tänker man på det slask som bildas och tar tillbaks den tanken lika fort). Marabou Mjölkchoklad.  The April Holidays, har tre veckor ledigt och skall förhoppningsvis tillbringa mestadels av dessa tre veckor i London.

Kommentarer