Malin Gärdeman

Intervju med Malin Gärdeman

Vem är du? :)
Jadu, bra fråga. Jag är en 19åring Linköpingstjej som går sista året på gymnasiet där jag pluggar språk. Sportfreak; hockey, handboll, fotboll, amerikansk football, you name it!
Envis som fan, och drömmer mer om framtiden än jag borde. Min stora passion är att resa, vilket jag gör så ofta jag får chansen. Spenderade det senaste året i en liten håla i Tennessee omgiven av allt från country och cowboys till amerikansk football.

Vad gjorde att du ville åka iväg som utbytesstudent?
Jag såg en poster i skolan när jag var 13 om “the best year of your life” och blev som besatt av att läsa allt om utbytesår och pratade konstant om det tills jag lyckades övertala mina föräldrar 3 år senare. Jag ville uppleva något nytt, och ett utbytesår verkade som det perfekta sättet. Jag har alltid drömt om USA och om high school livet. Jag ville ge mig iväg på egen hand, uppleva en annorlunda kultur och lära känna nya människor och såklart förbättra min engelska!

Hur funderade du när du valde USA? Regionsval?
USA har alltid varit min dröm, det fanns inget annat alternativ för mig. Och precis som de flesta hade jag hakat upp mig på California, så det blev mitt förstahandsval när jag valde stat. Ångrade mig nästan direkt och är glad att jag inte hamnade där. Precis när jag hade skickat in min ansökan fick jag upp ögonen för The South, och jag visste att det var där jag ville spendera mitt år, vilket jag också fick göra.

Vilka var de största rädslorna innan du for iväg?
Jag hade inte så många rädslor när jag åkte. Jag skulle leva min dröm, så jag såg bara det positiva och funderade inte ens på vad som kunde gå fel, vilket med facit i hand inte var så smart. Men visst var jag lite orolig för om jag skulle få några vänner, med vem jag skulle äta lunch första dagen och att flytta in i en främmande familj. Hemlängtan funderade jag inte ens på innan, men det borde jag nog ha gjort.

Var rädslorna berättigade?
Det var svårare än jag hade trott att skaffa vänner, mestadels för att jag inte kunde delta i sporter, men det ordnade sig. Första lunchen var inga problem alls. Men oron att flytta in i en främmande familj var berättigad. Jag tvingades byta familj efter halva tiden, och innan dess fick jag uppleva saker jag aldrig hade trott skulle kopplas ihop med ett utbytesår.

Var det enkelt att komma in i engelskan?
Ja det var lätt. Det dröjde inte länge förrän jag tänkte och drömde på engelska. Men visst, ibland var det svårt att hitta rätt ord och ibland gick konversationerna lite för fort för att jag skulle kunna få in det jag ville ha sagt.

Vad är den största skillnaden mellan den svenska och amerikanska skolan?
Största skillnaden är definitivt friheten och nivån på utbildning. Min amerikanska skola var ganska strikt jämfört med min svenska. Vi hade en väldigt strikt dresscode som innefattade enfärgad tröja (inga mönster, streck eller märken!) med ärm och krage knäppt hela vägen upp, instoppad i byxorna (som skulle gå under knäna) med skärp, och heltäckande skor. De var stenhårda med dresscoden och ägnade mer energi åt den än åt utbildningen (som var av väldigt låg nivå). Skolan var låst hela dagen, och när vi hade lunch låste de kafeterian så ingen kunde gå ut. Du fick inte lämna skolan utan att någon i the office hade pratat med din förälder först. Kändes som jag gick på lågstadiet ungefär!

Vad längtar du efter just nu?
Höstlov! Att få slippa plugga i några dagar och bara slappa. Och sommar! Usch, är redan less på höst- och vintervädret här i Sverige.

Skriv en kommentar