Mitt år i Indiana, USA
Namn: Jonas Haraldsson
Land: USA
Utbytesår: 2009-10
Organisation: EF High School Year
Jag valde att åka iväg som utbytesstudent av flera skäl. Dels, så kände jag att man får idag så mycket av amerikansk kultur genom tv och film, och jag ville se hur det var med egna ögon! Att man sedan blir flytande i engelska är såklart ett stort plus. Sedan ville jag också försöka förstå hur de “riktiga” amerikanerna ser på världen, och detta direkt istället för genom tidningar och böcker.
Jag kände mig väl förberedd då jag sa farväl till mina föräldrar efter att ha pratat med tidigare utbytesstudenter och tagit del av all den information EF hade gått ut med. Men att vara fullt förberedd inför den stora kulturchocken går förstås inte. Att gå från Umeå, en stad med 110 000 invånare till lilla Warsaw, Indiana, en litet samhälle med ca 40.000 invånare var en stor förändring. Men med hjälp med min jättefina och varma värdfamilj och stöd från IECs och andra utbytesstudenter så gick det galant.
Jag spelade amerikansk fotboll i skolans lag och fick därigenom flera bra kompisar. Det var jätteskönt att redan känna flera kompisar när jag började skolan! Den amerikanska fotbollen var nog höjdpunkten, med alla matcher fredagskvällarna och vilken status spelarna hade på skolan! Dock så var det påfrestande att träna två pass om dagen med alla skydd i solen och en temperatur på nära 35 grader. Men såhär i efterhand var det absolut värt varje träningspass!
Jag förstod rätt snabbt att Indiana är en av de mer konservativa delarna av USA, och lärde mig vad man kan diskutera och vad som man bör hålla för sig själv. Det var visserligen lite svårt att sätta sig in i hur de resonerade vissa gånger, men samtidigt så är deras perspektiv bland det mest värdefulla jag har tagit med mig hem. Att kunna förstå och respektera andras åsikter och perspektiv är en oerhört värdefull förmåga.
I skolan så blev min favoritkurs snabbt Europeisk Historia, där jag inte helt överraskande kunde se saker ur ett unikt perspektiv – jag var tros allt den enda Europén. Läraren värdesatte mina kunskaper och lyssnade med stort intresse då jag upplyste klassen om svensk historia. Både lärare och elever tyckte det var jättekul med en utbytesstudent i klassen och hade tonvis med frågor. Men okunskapen var ibland slående bland eleverna, som ville veta om vi har isbjörnar, elektricitet och om Sverige verkligen ligger i Asien. Nu ett skolår senare så vet de bättre!
Även om jag har haft ett riktigt toppen år, så var det riktigt skönt att komma hem. Att få träffa familjen, vännerna, äta svensk mat och njuta av den svenska sommaren! Jag får ofta höra, framförallt från mina föräldrar, att jag efter det här året har mognat och vuxit som människa. Jag är övertygad om det är sant, då jag känner hur jag inte bara lärt mig om andra människor men också om mig själv. Innan mitt utbytesår visste jag t.ex. inte vad jag ville göra i framtiden, men vet nu vad jag vill göra efter gymnasiet!
Det enda tråkiga med det hela var att det tog slut. Jag har skaffat vänner för livet och är helt säker på att jag kommer återvända flera gånger. Jag tror bestämt att mitt utbytesår var det bästa jag någonsin har gjort, och jag ångrar det inte en sekund! Jag skulle rekommendera alla som har chansen att göra samma sak. Det blir ett minne för livet!
